Denna morgon var inte som andra vanliga mornar det märktes tydligt
för Husse hade en alldeles speciell golåt på rösten, så något var på
gång, det var alldeles klart. Men vad ? I flera dagar hade Han tjatat
om nån typ som jag inte kände hade gjort. Denne får jag alltid höra
talas om, ganska irriterande för min del, men man är ju en fridsam själ så jag låter Honom hållas.
Vi skulle ut och åka det förstod jag, man gör ju sina iakttagelser, så
en morgon som denna när Husse var på gohumör kunde man testa
med en revirstråle på dörrmattan, något som jag velat göra länge,
men man är väl slipad och väljer rätt dag. Jag tror han var lite ner-
vös för Han snackade hela tiden vad jag skulle och inte skulle göra,
ja ja man vet ju sitt värde så jag lade mig bak och kvartade för att
slippa tjatet och smälta morgonfikat, något var på gång. Alldeles
klart !
Vi for till en plats som heter Fäviken där det skulle vara en mässa,
vad nu det är ? Jag måste ju säga att det var lite ruskigt med så
mycket tvåbenta varelser, men som tur var fanns det en stor mängd
såna som jag. Tråkigt att man inte fick vara kvar, det fanns ju en
del Drevrar där som man skulle vilja ha snackat med, men vi skulle
iväg ut i skogen. Man måste ju vara Husse till lags - så vi drog.
Där var det en bister gubbe
som dillade om en påkörd älg vilken han
ville vi skulle leta rätt på. Husse halade fram en ny sele till mig vil-
ken jag skulle ha på mig. Tur ingen såg oss för man är väl ingen valp
längre. Ibland kan man ju få sig ett skratt - som när Husse lade sig
ner på marken och började nosa och dilla om att söka spår. Konstigt !
Det luktade ju surblod och gammal älgklöv lång väg. Kände han inte
det ?
Och dessutom ville han jag
skulle visa honom vägen fram till Älgen
när det fanns trastungar och råttor att jaga, vilket är betydligt roli-
gare i min ålder. Det var ju så att Husse
fyllde år den här dagen så
jag fixade spårningen lite elegant, man är väl generös ! Det impone-
rade storligen på gubbarna för dom vart lite rörda över mitt tilltag,
men är man en coming Dog så är man...
Husse var ju på ett bra humör så vi blev kvar en bra stund i Fäviken.
Det var faktiskt en hel del intressant att se. Bland annat vår monter
som sköttes alldeles utmärkt av våra klubbmedlemmar. På efter- middagen
när jag var mätt på alla intryck från min första resa, var
det en rejäl genomgång vad alla hade haft för sig under spårprovet.
Den enda dom hurrade för var i alla fall mig - Frille - fyra månader
!! Dä
ni övriga Drevrar...
|